ExpressVPN utlovar enkel säkerhet och ett omfattande servernätverk, men jag ville veta hur tjänsten fungerade utanför marknadsföringssidorna. Jag installerade Linux-appen, testade flera servrar, kontrollerade om det fanns IP- och DNS-läckor, utforskade inställningarna och kontaktade supporten om ett oväntat WebRTC-resultat. Upplevelsen var till största delen enkel, med några betydande kompromisser. Här är vad mina tester visade.
Jag utvärderade ExpressVPN utifrån pris, funktioner, prestanda, användarvänlighet och support. Dessa breda kriterier följer kategorierna i HostAdvice:s betygsmetod, anpassade till VPN-specifika frågor som integritetsläckor, VPN-protokoll och anslutningslatens. Betygen bygger på mina egna tester och tydligt angiven information från leverantören; de är ingen certifiering av alla integritetspåståenden.
| Test | Poäng /10 | Varför detta betyg |
|---|---|---|
| &Prisplaner | 9.2 | Tydliga villkor och garanti; förnyelser och tillägg kräver uppmärksamhet. |
| Funktioner | 9.6 | Flexibla VPN-inställningar och bred täckning |
| Prestanda | 9.0 | Användbara hastigheter och fungerande alltid aktiv spärr; hög latens. |
| Användarvänlighet | 9.4 | Snabba anslutningar, tydliga inställningar; Linux-appens filväljare skapar friktion. |
| Support | 9.0 | Hjälpsam AI och vägledningar; 14 minuters väntan på mänsklig support. |
| Helhetsbetyg | 9.2 | Stark användarvänlighet och många funktioner; varierande hastighet och väntetid på support. |
ExpressVPN delar för närvarande upp sitt erbjudande i Basic, Advanced och Express Pro, med introduktionserbjudanden för en månad, 12 månader och två år. De största skillnaderna gäller samtidiga anslutningar, extra skydd och inkluderade integritetsverktyg.
Jag undersökte kassasidan för Advanced med 12 månaders abonnemang, där tre extra kampanjmånader visades och förnyelsekostnaden angavs tillsammans med den ursprungliga totalsumman.
I stället för att bedöma tjänsten utifrån den lägsta annonserade motsvarande månadskostnaden rekommenderar jag att du jämför den totala kostnaden som betalas i förskott och det efterföljande förnyelsepriset. Kampanjer kan ändras.
Samma kassa erbjöd kredit- eller betalkort, PayPal, Apple Pay och Google Pay. ExpressVPN aktiverar i allmänhet automatisk förnyelse för betalningsmetoder som stöds, medan berättigade förstagångsprenumeranter som tecknar abonnemang via webbplatsen omfattas av en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti. Återbetalningsreglerna skiljer sig åt för köp via appbutiker.
| Plan | Anslutningar | Viktigaste inkluderade funktioner |
|---|---|---|
| Basic | 10 | Grundläggande VPN, grundläggande blockering, ExpressMailGuard |
| Advanced | 12 | Kontroller för spårare och vuxensajter, ExpressKeys, fler integritetsfördelar |
| Express Pro | 14 | Dedikerad IP-adress ingår, ExpressAI, fler inkluderade verktyg |
Basic räcker om du främst vill ha VPN-åtkomst på flera enheter. Advanced lägger till blockering av spårare och inkluderade integritetsverktyg, medan Express Pro innehåller en dedikerad IP-adress och fler tillägg.
Vilken nivå som ger bäst valuta för pengarna beror dock på vilka tillägg du faktiskt kommer att använda. Jag skulle inte betala mer bara för funktioner som jag inte hade någon anledning att använda.
När jag testade ExpressVPN:s prestanda ville jag ta reda på hur mycket internethastighet jag behöll, hur anslutningens latens förändrades mellan olika länder och om datorns VPN dolde min IP- och DNS-information.
Jag kontrollerade också det alltid aktiva nätverkslåset och vardaglig surfning. Jag använde Ookla Speedtest i läget för flera anslutningar och genomförde två körningar utan VPN och två vardera via Sydafrika, USA – New York och Storbritannien – London.
Jag registrerade nedladdnings- och uppladdningshastigheter, pingtid utan belastning och testservern som visades i Speedtest. Det här är verkliga resultat från en anslutning och en kort testsession, inte laboratoriemätningar.
Jag började med VPN frånkopplat för att fastställa ett referensvärde. Med LimeFiber i Nairobi gav de två körningarna nedladdningshastigheterna 294.68 och 256.55 Mbps, uppladdningshastigheterna 8.70 och 4.70 Mbps samt pingtiderna 36 och 45 ms. Det gav mig ett genomsnittligt referensvärde på 275.62 Mbps i nedladdningshastighet, 6.70 Mbps i uppladdningshastighet och 40.5 ms i latens utan belastning.
Därefter anslöt jag till Sydafrika. Speedtest valde Active Fibre i Johannesburg, och de två mätningarna gav nedladdningshastigheter på 144.64 respektive 136.60 Mbps, uppladdningshastigheter på 4.27 respektive 5.29 Mbps och en pingtid på 98 ms i båda mätningarna. Den genomsnittliga nedladdningshastigheten var 140.62 Mbps, cirka 49% under referensvärdet.
Platsen i New York gav betydligt mindre jämna nedladdningshastigheter. När jag testade mot UnlimitedFiber i New York mätte jag 256.81 Mbps i den första mätningen, men bara 69.43 Mbps i den andra. Uppladdningshastigheterna var 8.73 respektive 10.75 Mbps, medan pingtiden steg till 260 respektive 333 ms. Den genomsnittliga nedladdningshastigheten på 163.12 Mbps döljer en stor skillnad mellan de två mätningarna, så jag skulle inte framställa den som en förutsägbar hastighet i New York.
Till sist testade jag en server i London mot Voneus Limited i London. Resultaten var 227.88 och 169.89 Mbps för nedladdning, 6.86 och 6.40 Mbps för uppladdning samt pingtider på 230 och 238 ms. Med en genomsnittlig nedladdningshastighet på 198.89 Mbps hade London högre dataöverföringshastighet än de andra anslutna platserna den här gången, även om latensen fortfarande var mycket högre än referensvärdet utan VPN.
Tabellen nedan sammanfattar medelvärdena från de två mätningarna för varje förhållande. Förändringen i nedladdning har beräknats utifrån referensvärdet på 275.62 Mbps utan VPN, så negativa värden innebär lägre uppmätta nedladdningshastigheter.
| Anslutning | Nedladdning | Uppladdning | Pingtid | Förändring i nedladdning |
|---|---|---|---|---|
| VPN av | 275.62 | 6.70 | 40.5 | — |
| Sydafrika | 140.62 | 4.78 | 98 | −49.0% |
| USA – New York | 163.12 | 9.74 | 296.5 | −40.8% |
| Storbritannien – London | 198.89 | 6.63 | 234 | −27.8% |
Jag skulle vara försiktig med att tillskriva ExpressVPN alla de här skillnaderna. Speedtest använde olika testservrar i varje land: LimeFiber i Nairobi, Active Fibre i Johannesburg, UnlimitedFiber i New York och Voneus Limited i London. Vägen till testservern, avståndet och förändrade nätverksförhållanden påverkar alla resultaten. Två mätningar per plats räcker inte heller för att beskriva hur jämn prestandan är över tid.
ExpressVPN levererade användbara nedladdningshastigheter på alla tre VPN-platserna, och London hade bäst genomsnittlig prestanda i den här korta jämförelsen. Nedladdningshastigheten i Sydafrika var ungefär hälften av referensvärdet utan VPN, medan New York uppvisade särskilt stora skillnader mellan mätningarna. Latensen ökade kraftigt på båda långdistansanslutningarna, vilket gör de rutterna mindre lämpliga för uppgifter som är känsliga för fördröjningar, till exempel tävlingsinriktat spelande. Resultaten tyder på att anslutningen fungerar väl för vanlig surfning och strömning, men styrker inte något påstående om genomgående snabba eller jämna anslutningar.
När jag var ansluten till USA – New York öppnade jag ipleak.net. Tjänsten identifierade en offentlig IPv4-adress som verkade tillhöra New York och låg i intervallet 216.73.161.x. Adressen tillskrevs F.n.s. Holdings Limited i stället för att visa min lokala internetleverantör Zuku.
Sidan rapporterade att IPv6 inte gick att nå under den här kontrollen. I WebRTC-avsnittet visades också en adress från New York i samma intervall, och den lokala adressen dolde sig bakom ett mDNS-värdnamn.
DNS-delen av resultaten från ipleak.net visade flera DNS-resolver från New York med adresser i intervallen 216.73.161.x och 173.239.211.x. Den tillhandahållna textavläsningen beskriver 16 servrar som upptäcktes i 20 tester. Skärmbilden av hela sidan verkar återge ett separat eller senare resultat, så jag slog inte ihop de två antalen till en enda mätning.
Sedan körde jag det utökade testet på dnsleaktest.com. Sidan visade den offentliga IP-adressen 216.73.161.92 och returnerade DNS-resolver som tillskrevs IPXO, samtliga visade i New York.
Vissa värdnamn för resolverna verkade inte ha någon koppling till ExpressVPN, men deras angivna IP-intervall och plats stämde överens med utgångsmiljön i New York som framgick av de andra testerna. Ett värdnamn räcker inte i sig för att fastställa att det finns en DNS-läcka.
Inget av de tillhandahållna resultaten identifierade synligt min internetleverantör Zuku eller någon kenyansk DNS-resolver. Det är uppmuntrande, men skärmbilderna innehåller ingen separat dokumenterad referensmätning av offentlig IP-adress och DNS-resolver när anslutningen inte var uppkopplad, att jämföra med exakt. Jag kan rapportera ingen uppenbar exponering av internetleverantör eller DNS i dessa skärmbilder, men inte en definitiv granskning av alla möjliga nätverksläckor.
De observerade resultaten för offentlig IP-adress och DNS stämde överens med en VPN-anslutning till New York, och jag såg ingen uppenbar DNS-resolver från den lokala internetleverantören i underlaget. Jag skulle ändå undvika att hävda att det inte förekommer några läckor alls enbart utifrån dessa skärmbilder, särskilt eftersom de inte har jämförts med den ursprungliga referensmätningen av offentlig IP-adress och DNS.
För en oberoende WebRTC-kontroll besökte jag BrowserLeaks i Firefox. Tjänsten rapporterade ”Ingen lokal IP-läcka” och ingen lokal IP-adress var exponerad. Däremot flaggade den att WebRTC:s offentliga IP-adress inte stämde överens med sidans fjärr-IP-adress: den rapporterade fjärradressen var 173.239.211.214, medan WebRTC:s offentliga adress var 216.73.161.107.
Denna avvikelse behöver förklaras, men den är inte automatiskt ett tecken på att min ursprungliga IP-adress läckte. Båda adresserna ligger inom de IP-intervall i New York som förekom på andra ställen i VPN- och DNS-resultaten.
Webbläsaren dolde också lokala adresser, vilket skiljer sig från att exponera den ursprungliga offentliga IP-adressen från internetleverantören. Jag såg ingen kenyansk IP-adress från internetleverantören i det här WebRTC-resultatet, även om en exakt referensmätning när anslutningen inte var uppkopplad skulle ge en säkrare kontroll.
Webbläsaren visade ingen lokal IP-adress, och den rapporterade WebRTC-adressen stämde överens med de observerade VPN-adressintervallen i New York. Jag skulle inte betrakta enbart avvikelsen som en bekräftad WebRTC-läcka. Resultatet är betryggande men inte avgörande utan en verifierad jämförelse med den ursprungliga adressen från internetleverantören.
Jag aktiverade ExpressVPN:s alternativ ”Enable at all times” för nätverkslåset, kopplade sedan från VPN-tjänsten manuellt och försökte använda internet. Surfningen förblev blockerad medan jag var frånkopplad. När jag återanslöt till ExpressVPN kunde jag surfa normalt igen.
Det här visar att det alltid aktiva blockeringsalternativet fungerade som förväntat i mitt manuella frånkopplingstest. Det fastställer inte hur det separata läget ”Enable when connected” skulle fungera vid en oväntad krasch av VPN-tjänsten eller ett kort nätverksavbrott.
Det alltid aktiva nätverkslåset blockerade surfningen när jag kopplade från VPN-tjänsten och tillät normal åtkomst igen när jag återanslöt. Det är ett positivt resultat för skyddet i det här läget, men jag skulle inte generalisera det till alla tänkbara felscenarier.
Jag avslutade med vardaglig webbläsaranvändning och ett kort strömningstest medan jag var ansluten till ExpressVPN. Sidorna lästes in normalt och videon spelades upp utan märkbar buffring eller oväntade frånkopplingar i det här testet.
Det här stämmer överens med de generellt användbara nedladdningshastigheterna, även om de uppmätta hastigheterna och pingtiderna inte var desamma på alla platser.
ExpressVPN klarade det korta praktiska testet av surfning och strömning utan problem. Det visar att sessionen flöt på smidigt under de testade förhållandena, men garanterar inte att alla strömningstjänster, kvalitetsinställningar eller avlägsna servrar fungerar på samma sätt.
ExpressVPN fungerade tillräckligt bra för normal surfning och strömning, och det alltid aktiva nätverkslåset fungerade som det skulle när jag kopplade från manuellt. IP- och DNS-testerna visade utgående adresser och resolveradresser i New York snarare än någon uppenbar exponering av den lokala internetleverantörens adress, medan WebRTC-varningen i sig inte visade någon läcka.
Hastighetsresultaten var mer blandade. De genomsnittliga nedladdningshastigheterna var fortfarande användbara, men låg 28% till 49% under referensvärdet utan VPN beroende på plats; latensen var hög på långa avstånd, och de två testerna i New York skilde sig kraftigt åt.
Eftersom Speedtest-testservrarna varierade mellan länderna och bara två körningar gjordes per inställning skulle jag betrakta hastighetsprocenten som vägledande snarare än som ett definitivt mått på VPN-tjänstens påverkan.
Det ska vara enkelt att komma igång med ett VPN, särskilt när produkten utlovar ett enkelt skydd med ett enda klick. Jag följde ExpressVPN:s kundresa från den offentliga webbplatsen via val av abonnemang, kassa, nedladdning av Linux-appen och aktivering av ett befintligt konto till att upprätta min första VPN-anslutning. Jag granskade också serverväljaren för att se hur enkelt det är att hitta en destination.
Jag testade Linux-appen från ExpressVPN (version 14.3) på Pop!_OS 24.04 LTS, som kördes på ett x86_64-system. Jag granskade kassagränssnittet och gick igenom installation, aktivering, anslutning, byte av plats, protokollinställningar och vanliga kontoinställningar.
Jag började på ExpressVPN:s startsida. En tydlig ”Get the Deal Now”-knapp visades under introduktionserbjudandet, och i närheten stod det att förstagångsanvändare omfattas av en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti. Jag behövde inte leta igenom menyerna för att hitta vägen till abonnemangen.
På prissidan visades Basic, Advanced och Express Pro bredvid varandra. På abonnemangskorten visades motsvarande månadskostnad för introduktionserbjudandet, den totala kostnaden som betalas i förskott, de inkluderade kampanjmånaderna och förnyelsepriset. Advanced var markerat som det populäraste alternativet, och jag valde det för genomgången av kassan.
Med en rullgardinsmeny för faktureringsperiod kunde man växla mellan erbjudanden på 1 månad, 12 månader och 2 år. Standardvyn som jag tog en skärmbild av visade 12 månader plus tre kampanjmånader. Skillnaden mellan motsvarande månadskostnad och beloppet som betalas i förskott var fortfarande synlig, vilket är viktigt för köpare som jämför abonnemang med längre bindningstid.
På sidan fanns också ett längre avsnitt med en jämförelse av abonnemangen, som omfattade mer än bara VPN-tjänsten. Där listades extratjänster som ExpressMailGuard, ExpressKeys och andra paketerade tjänster, vilket hjälpte till att förklara varför de tre nivåerna har olika priser. Jag har tagit med skärmbilden av hela sidan som referens, även om det är lättare att snabbt läsa den mindre bilden av priskorten.
När jag hade valt Advanced kom jag till ett kassformulär där jag skulle ange en e-postadress och där betalningsalternativen PayPal, Apple Pay, Google Pay och betalkort visades.
I en ordersammanfattning visades den valda kampanjen med 12 månader plus tre månader, den totala kostnaden som betalas i förskott, skatten och information om automatisk förnyelse. Alternativet att lägga till en dedikerad IP-adress visades separat i stället för att ingå som standard.
Det avbildade erbjudandet för Advanced visade en inledande kostnad på $89.85 och ett årligt förnyelsepris på $119.95. Det här är historiska observationer av vad som visades på skärmen, inte ett påstående om att samma erbjudande kommer att vara tillgängligt för alla läsare.
I kassan visades också en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti för nya användare som uppfyller villkoren.
Nästa steg var att ange betalningsuppgifterna. ExpressVPN erbjöd flera betalningsalternativ, bland annat PayPal, Apple Pay, Google Pay och kredit- eller betalkort. Kassasidan visade ordersammanfattningen bredvid betalningsformuläret, vilket gjorde det enkelt att granska abonnemangskostnaden, faktureringsperioden och villkoren för automatisk förnyelse innan köpet bekräftades.
När du har angett betalningsuppgifterna slutför du köpet med den betalningsmetod du föredrar. Kontrollera sedan din e-post efter uppgifterna till ditt ExpressVPN-konto och aktiveringskoden. Ha koden till hands eftersom du behöver den för att aktivera appen på din enhet. I nästa avsnitt visar jag hur jag använde den när jag konfigurerade ExpressVPN på Linux.
ExpressVPN gör registreringen enkel, med tydligt presenterade abonnemangsplaner, flexibla faktureringsperioder och flera betalningsalternativ. Jag uppskattade särskilt att kassan visade kostnaden som betalas i förskott och villkoren för förnyelse, vilket gjorde det lättare att förstå vad man tackar ja till. De tre planerna var också enkla att jämföra, men du bör vara uppmärksam på skillnaden mellan kampanjpriset per månad och det faktiska beloppet som debiteras.
Övergången från kassan till konfigurationen av appen är enkel, eftersom kontouppgifter och en aktiveringskod skickas via e-post. Sammantaget tyckte jag att registreringsprocessen var välorganiserad, med tydliga instruktioner och inga onödigt komplicerade steg.
Därefter gick jag vidare till sidorna för nedladdning av appen. ExpressVPN:s allmänna nedladdningssida kände av att jag använde Linux och visade tydligt knappen ”Download Linux App”. Därmed slapp jag leta reda på rätt datorplattform manuellt.
Jag öppnade också navigeringsmenyn ”Download VPN”. Där var installationsprogrammen organiserade under Dator, Mobil, TV & och strömning, routrar och tillägg. Undermenyn för datorer visade Windows, macOS och Linux, så besökare kunde fortfarande hitta rätt installationsprogram utan att förlita sig på automatisk identifiering.
Därefter visades sidan ”Konfigurera dina appar” i installationsflödet, med en nedladdningsknapp och installationsinstruktioner. På så sätt skildes det tydligt mellan att hämta appen och att aktivera ett abonnemang.
På den Linux-specifika sidan hittade jag en knapp med texten “Download Now” och en kort förklaring i två steg: installera appen och ange aktiveringskoden när du blir ombedd att göra det. Det fanns också en länk till en mer detaljerad installationsguide för Linux.
Webbläsaren bekräftade att det universella installationsprogrammet för Linux hade laddats ner. Filen hette expressvpn-linux-universal-14.3.1.15429_release.run och var cirka 186 MB i webbläsarens nedladdningslista.
Jag kontrollerade operativsystemet och arkitekturen innan jag startade installationsprogrammet. Datorn rapporterade Pop!_OS 24.04 LTS, baserat på Ubuntu, och x86_64-arkitekturen. Sedan gick jag till Nedladdningar, gav .run-filen körbehörighet och startade den från terminalen.
cd ~/Downloads
chmod +x expressvpn-linux-universal-14.3.1.15429_release.run
./expressvpn-linux-universal-14.3.1.15429_release.run
Installationsprogrammet verifierade arkivet, extraherade paketet, installerade de nödvändiga beroendena, konfigurerade systembehörigheterna, skapade en skrivbordspost och startade ExpressVPN:s bakgrundstjänst. Den sista terminalutskriften visade att beroendena och installationsstegen slutfördes utan problem.
Jag stötte inte på några installationsfel eller beroendekonflikter. Pop!_OS nämns inte uttryckligen i leverantörens lista över distributioner som stöds, så jag skulle beskriva detta som ett lyckat test på just min dator, inte som en garanti för alla Pop!_OS-installationer.
Installationen var enkel för den som är bekväm med att köra några terminalkommandon. Ännu viktigare var att ExpressVPN hanterade systemkonfigurationen utan att jag behövde felsöka paket eller starta tjänster manuellt. Den som är ny och förväntar sig ett helt grafiskt installationsprogram kan ändå tycka att kravet på att använda terminalen är mindre smidigt.
När installationen var klar öppnade ExpressVPN ett grafiskt fönster med en stor strömknapp i mitten och den tydliga statusen ”Inte skyddad”. Innan jag loggade in visade appen knapparna Registrera dig och Sign In. En valfri banderoll frågade om jag ville dela anonym anslutningsstatistik; jag kunde se ett sätt att tacka nej.
När jag klickade på Sign In öppnades en skärm med tre inloggningsalternativ: en inloggningslänk via e-post, lösenord eller aktiveringskod. Jag valde alternativet med aktiveringskod, skrev in koden och loggade in utan problem. Processen krävde inte att jag konfigurerade en server eller ett protokoll innan jag kom till kontrollpanelen.
Efter aktiveringen visade kontrollpanelen Sydafrika som rekommendation för Smart Location. Den visade också ett utrymme för senaste platser, en widget för skyddstid, protokollinställningen ”Automatic” och en liten serverkarta. Statusen visade fortfarande ”Inte skyddad” tills jag tryckte på anslutningsknappen.
Jag klickade på den stora strömknappen, och VPN-tjänsten rapporterade en lyckad anslutning på ungefär två sekunder. Skärmen blev genast ljusgrön, statusen ändrades till ”Skyddad” och en timer för den aktiva anslutningen visades. Den tydliga visuella återkopplingen gjorde det lätt att förstå vad som hade ändrats.
Anslutningstimern visade sex sekunder när jag tog skärmbilden; det är den förflutna anslutningstiden, inte tiden det tog att upprätta anslutningen. Anslutningstiden på två sekunder är vad jag observerade under testet.
ExpressVPN:s kontroller vid första starten var lätta att förstå. De tillgängliga inloggningsmetoderna var tydligt märkta, inget första val av protokoll krävdes och ett enda klick upprättade den första anslutningen.
Den tydliga visuella skillnaden mellan ”Inte skyddad” och ”Skyddad” är särskilt användbar för mindre erfarna VPN-användare. Jag kommer att kontrollera faktisk IP-maskering och skydd mot läckor separat i stället för att behandla appens statusetikett som ett säkerhetsbevis.
Sedan klickade jag på kortet Selected Location för att granska serverväljaren. En sökbar panel öppnades med flikarna Recommended och All Locations. Recommended var indelad i Fastest Servers, Favorites och De mest populära i ditt land.
Sydafrika visades under Fastest Servers med en indikator för anslutningskvalitet. Avsnittet Favorites visade 0/10 och förklarade att platser kunde sparas genom att markera dem med en stjärna. Länder som United States, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Sverige, Schweiz och Italien visades i expanderbara rader, med antal platser där sådan information fanns tillgänglig.
Jag öppnade också rullgardinsmenyn Snabbaste servrar. Där fanns alternativen ”Top 3 (Rating)” och ”Top 5 (Rating)”. Det ger gränssnittet viss flexibilitet, men jag har ännu inte testat kriterierna för serverrankningen eller bekräftat om alternativen stämmer överens med uppmätta hastigheter.
För att testa ett faktiskt serverbyte expanderade jag posten United States medan jag var ansluten till Sydafrika. ExpressVPN visade tre alternativ på stadsnivå: New York (251 ms), San Francisco (312 ms) och Chicago (282 ms). Det var praktiskt att se dessa latensindikatorer bredvid stadsnamnen för en första jämförelse, men jag kommer att förlita mig på separata prestandatester när jag bedömer den faktiska prestandan.
Jag valde USA – New York. ExpressVPN bytte automatiskt från den sydafrikanska servern till platsen i USA utan att be mig koppla från eller bekräfta ändringen. Det tog ungefär två sekunder innan gränssnittet åter visade att anslutningen var skyddad, och jag stötte inte på några fel.
Skärmbilden visar tre sekunder på den aktiva anslutningstimern, som mäter tiden som anslutningen redan har varit aktiv och inte de ungefär två sekunder som krävdes för att byta server.
Platsväljaren var lätt att förstå, och det var ännu enklare att byta server. Jag expanderade United States, valde New York och ExpressVPN återanslöt automatiskt på ungefär två sekunder utan något extra bekräftelsesteg. Appen återgick tydligt till det gröna skyddade läget. Därefter kontrollerade jag hur enkelt det var att söka efter en stad och spara en favoritplats.
Nästa steg var att kontrollera hur snabbt jag kunde hitta en viss stad. På fliken All Locations skrev jag ”London” i sökfältet. ExpressVPN visade två platser i Storbritannien: UK – East London och UK – London. Båda visade 186 ms bredvid namnen, så jag kunde se appens latensuppskattningar utan att öppna en separat skärm.
För att testa Favoriter valde jag stjärnan bredvid UK – East London. Stjärnan fylldes i, vilket omedelbart bekräftade att jag hade sparat platsen.
Jag gick sedan tillbaka till Recommended. Rubriken Favoriter hade ändrats från 0/10 till 1/10, och UK – East London visades direkt nedanför. Appen visade också USA – New York under Senaste platser, vilket gav mig två smidiga sätt att återvända till servrar jag tidigare hade använt.
Jag tyckte att det var enkelt att söka efter platser. När jag skrev in namnet på en stad begränsades serverlistan till relevanta resultat, och det krävdes bara ett klick för att spara UK – East London. Den sparade platsen visades sedan där jag förväntade mig, under Recommended. Det här testet visade att det var enkelt både att hitta en stad och att hämta en sparad destination. Det separata testet av serverbyte hade redan täckt anslutningsbeteendet.
Efter att ha granskat serverplatserna öppnade jag skärmen VPN Protocol i datorappen. ExpressVPN hade Automatic (recommended) valt som standard, med en kort förklaring om att appen väljer ett lämpligt protokoll för nätverket. Det innebar att jag kunde upprätta min första anslutning utan att behöva förstå skillnaderna mellan protokollen.
Protokollistan innehöll Lightway – UDP, Lightway – TCP, WireGuard, OpenVPN – UDP och OpenVPN – TCP. Beskrivningarna var användbara: Lightway – UDP presenterades som optimerat för hastighet, säkerhet och tillförlitlighet, medan Lightway – TCP beskrevs som ett bättre alternativ för vissa nätverk. Båda Lightway-alternativen nämnde uttryckligen postkvantumstöd. WireGuard och OpenVPN – UDP hade egna korta förklaringar om kompatibilitet eller prestanda. Beskrivningen av OpenVPN – TCP fortsatte nedanför den skärmbild som fångades, så jag har ännu inte bedömt hela formuleringen.
För att kontrollera hur manuella protokolländringar fungerar valde jag Lightway – UDP medan jag var ansluten. ExpressVPN visade en bekräftelsedialog med texten ”Change VPN Protocol?” och förklarade att anslutningen skulle återupprättas för att tillämpa den nya inställningen. Jag valde Continue, och VPN-anslutningen återgick till statusen Protected efter ungefär fyra sekunder. På kontrollpanelen visades sedan Lightway – UDP som det valda protokollet.
ExpressVPN balanserar enkelhet med manuell kontroll. Automatic är ett lättillgängligt standardval, och beskrivningarna gör protokollistan begriplig utan extern dokumentation. Jag uppskattade också varningen innan en inställningsändring avbröt den aktuella anslutningen. Lightway – UDP tillämpades utan problem efter en återanslutning på ungefär fyra sekunder. Jag testade att ändra inställningen, inte hastighetsskillnader eller säkerhet mellan protokollen.
Efter att ha anslutit och bytt servrar utforskade jag Profile för att se hur enkelt en abonnent kunde hantera appen. Överst på sidan visades kontostatusen Aktiv, ett utgångsdatum den 13 juli 2027, ett delvis dolt konto-ID och en länk för att hantera abonnemanget. På så sätt fanns det viktigaste samlat på ett ställe, i stället för att jag behövde besöka faktureringswebbplatsen bara för att bekräfta att mitt konto var aktivt.
När jag rullade nedåt såg jag Utseende, Internet Kill Switch, VPN Protocol, Split Tunneling, säkerhetsverktyg och Auto-connect. Posten för säkerhetsverktyg beskrev kontroller av IP-läckor, DNS-läckor och WebRTC-läckor samt generering av lösenord. Beskrivningarna bredvid dessa poster gjorde de tekniska inställningarna lättare att känna igen.
Jag hittade också två separata startinställningar. ”Anslut vid start” var avstängt, medan ”Starta ExpressVPN vid systemstart” var aktiverat. Den skillnaden är viktig: att öppna programmet när datorn startar är inte samma sak som att automatiskt säkra anslutningen. Skrivbordsaviseringar, automatiska uppdateringar och bakgrundskontroller av latens var aktiverade, och programspråket var inställt på engelska.
Längst ned erbjöd ExpressVPN alternativ för att värva vänner, avinstallera appen, radera kontot och logga ut. Avinstallationsalternativet förklarade att det skulle ta bort appen från datorn. Alternativet för att radera kontot varnade för att den återstående delen av abonnemanget skulle gå förlorad. Jag granskade dessa alternativ utan att utföra några destruktiva åtgärder.
Profile-skärmen var upplagd kring praktiska uppgifter. Jag kunde bekräfta abonnemanget, hitta anslutningskontroller, kontrollera startinställningar och hitta kontoalternativ utan att behöva leta särskilt mycket. Den främsta nackdelen är antalet inställningar på en sida som kräver rullning, även om etiketterna och förklarande text till stor del kompenserade för den tätheten.
Jag öppnade Internet Kill Switch från Profile. Tre separata kontroller visades. ”Enable when connected” var aktiverat och beskrevs som en funktion som blockerar trafik utanför VPN:et, även om anslutningen bryts.
”Enable at all times” var avstängt; beskrivningen förklarade att trafik utanför VPN:et kunde blockeras även när VPN:et var avstängt. ”Tillåt åtkomst till enheter i det lokala nätverket” var aktiverat, vilket tillät åtkomst till lokala enheter som skrivare och filservrar medan du var ansluten.
Skillnaden mellan de två första inställningarna är viktig. En användare som bara läser orden ”nätverkslås” kanske inte förväntar sig ett separat alltid aktivt läge. ExpressVPN förklarade dock båda direkt på sidan, vilket gjorde skillnaden tydlig innan jag ändrade något. Jag avbröt inte anslutningen för att kontrollera läckageskyddet här; det hör hemma i säkerhetstesterna.
Automatisk anslutning fanns på en separat sida och var inaktiverad från början. När reglaget var avstängt visade skärmen bara en kort förklaring, vilket höll gränssnittet avskalat för den som inte behöver automatiserade regler.
När jag aktiverade Auto-connect visades en knapp för Add Setting. Det tydde på att reglerna var valfria, snarare än att de tillämpades automatiskt när funktionen aktiverades.
Dialogrutan för Add Setting erbjöd villkor för anslutning till säkert Wi-Fi, osäkert Wi-Fi, Ethernet eller ett namngivet Wi-Fi-nätverk. För varje villkor kunde jag välja Anslut till VPN eller Koppla från VPN. Knappen Bekräfta förblev inaktiv tills ett villkor hade valts, vilket hjälpte till att undvika en ofullständig regel. Jag granskade alternativen men sparade ingen regel.
De här inställningarna ger användarna meningsfull kontroll utan att tvinga fram avancerad konfiguration vid den första anslutningen. Förklaringarna av nätverkslåset är specifika, och reglerna för automatisk anslutning täcker vanliga situationer som offentligt Wi-Fi och Ethernet. Jag skulle ändå vilja att appen tydligare angav att dess allmänna startalternativ och nätverksbaserade regler för Auto-connect fyller olika syften. Jag utvärderade konfigurationsskärmarna, inte hur effektiva avbrottsskyddet eller de automatiserade reglerna är i praktiken.
Därefter öppnade jag Split Tunneling. Funktionen var avstängd som standard, och dess underordnade routningsalternativ var inaktiverade tills jag slog på den. Introduktionstexten förklarade att jag kunde välja vilka appar som använder VPN.
När funktionen hade aktiverats visade sidan en standardregel för alla andra appar och en separat grupp för routade paket…, som beskrevs som inkluderande av de flesta containrar och virtuella maskiner. Varje grupp hade en rullgardinsmeny med alternativen ”Använd VPN” eller ”Kringgå VPN”. Det gjorde det möjligt att fundera över vart trafiken skulle gå innan enskilda undantag lades till.
Jag granskade routningsmenyerna i stället för att anta att båda grupperna fungerade likadant. De visade samma två alternativ, och sidan varnade för att program kan behöva startas om innan ändringarna träder i kraft.
När jag klickade på Add App öppnades en Linux-filväljare, som från början pekade på /opt/expressvpn/bin, med körbara filer i en lista. Det fungerar, men är mindre lättillgängligt än en väljare som listar installerade program med deras välbekanta namn och ikoner. En ny Linux-användare kan behöva veta var programmets körbara fil finns innan hen skapar ett undantag.
Add IP öppnade en tydligare inmatningsdialogruta. Den accepterade både IPv4- och IPv6-adresser samt delnät i CIDR-notation och visade flera exempel på skärmen. OK-knappen var inaktiverad när fältet var tomt. Jag lade inte till någon adress och ändrade inte routningen för verkliga program, eftersom det kunde påverka våra senare säkerhetstester.
Jag tyckte att ExpressVPN:s inställningar för delad tunnling var flexibla. Tjänsten erbjuder routningsalternativ för allmän programtrafik, en särskild grupp med bland annat containrar och virtuella maskiner samt undantag för specifika program eller IP-adresser. IP-inmatningsskärmen är tydlig. Den största bristen i användarvänligheten är Add App, som öppnar en vanlig filbläddrare i stället för en enkel lista över installerade program. Jag granskade konfigurationsflödet, men verifierade inte trafiken från undantagna program och sparade ingen anpassad regel.
Till sist öppnade jag fliken Speed Test till vänster. Skärmen visade en stor startknapp och en tom resultattabell med fälten VPN-server, VPN-IP, protokoll, testserver, testserverns IP-adress, nedladdning, uppladdning, latens, jitter och paketförlust. Jag kunde se vilka mätvärden verktyget skulle samla in innan jag startade testet.
Jag klickade på startknappen. Programmet visade genast förloppsmeddelanden, med början i ”Förbereder internetleverantörstest …” och därefter meddelanden om enskilda uppladdningstester. Jag behövde inte konfigurera en separat testtjänst eller välja en mätserver.
Testet slutfördes och alla resultat visades. Fältet VPN-server visade USA – New York, fältet Protokoll visade Automatic och testservern var Bulgarien. Den serverplatsen stack ut eftersom den skilde sig från VPN-serverns plats. Gränssnittet förklarade inte skillnaden på resultatskärmen.
Det genomförda testet rapporterade 24 Mb/s i nedladdningshastighet, 9 Mb/s i uppladdningshastighet, 332 ms latens, 11 ms jitter och 0% paketförlust. Värdena gäller det här enskilda inbyggda testet, inte ett genomsnitt eller ett oberoende riktmärke. Jag använder separata, repeterbara tester för referensvärde och anslutning när jag utvärderar prestanda.
Speed Test var smidigt: ett klick startade det, förloppsmeddelanden visade de olika stegen och resultaten omfattade mer än bara nedladdningshastigheten. Den oförklarade testservern i Bulgarien tillsammans med en VPN-plats i New York skulle dock kunna förvirra läsare. Jag skulle se det som ett användbart snabbdiagnostikverktyg, inte som den enda grunden för att jämföra VPN-prestanda.
ExpressVPN var enkelt att komma igång med på mitt Pop!_OS-system. Installationen slutfördes utan felsökning av beroenden, aktiveringen erbjöd flera inloggningsmetoder och min första anslutning till Sydafrika tog omkring två sekunder. Det gick lika snabbt att byta server, och det krävdes liten ansträngning för att söka efter och spara en önskad plats. Gränssnittet gjorde konsekvent anslutningsstatusen tydlig.
De mer tekniska inställningarna presenterades till största delen på ett bra sätt, med hjälpsamma beskrivningar av protokoll, lägen för nätverkslås, automatiserade nätverksregler och delad tunnling. När jag bytte till Lightway – UDP visades en tydlig varning och anslutningen återupprättades på omkring fyra sekunder. Appen samlade också abonnemangsinformation, inställningar och kontoåtgärder på en och samma Profile-sida.
Det som behövde förbättras var den terminalbaserade Linux-installationen för nybörjare, en något informationstät Profile-sida, en filvägsbaserad Add App-väljare och den inbyggda funktionen Speed Test med sin oförklarade serverplats. Inget av detta hindrade mig från att slutföra uppgifterna jag testade, men allt medför viss friktion jämfört med den i övrigt smidiga upplevelsen.
ExpressVPN erbjuder följande supportalternativ:
| Supportkanal | Så får du tillgång | Mitt test |
|---|---|---|
| Livechatt dygnet runt | Chattknapp på webbplatsen; först AI, sedan en mänsklig agent | Testad |
| E-post / supportförfrågan | Contact Us i appen; svar via e-post | Inte testad |
| Supportcenter | Sökbara hjälpartiklar på expressvpn.com/support | Granskat |
ExpressVPN marknadsför livechatt dygnet runt. I dokumentationen beskrivs också hur du skickar supportförfrågningar via appen och får svar via e-post.
Det sökbara supportcentret finns tillgängligt för självbetjäning vid konfigurering, felsökning och frågor om kontot. Det här är de kanaler jag kunde verifiera; jag testade själv livechatten och granskade dokumentationen, men inte svarstiden för e-postsupporten.
Jag öppnade chatten på ExpressVPN:s webbplats via supportgränssnittet. Innan jag hann beskriva problemet frågade ExpressVPN AI Assistant (betaversion) efter mitt namn, min e-postadress och om jag redan var kund.
I chatten informerades jag också om att konversationer spelas in med hjälp av en molntjänst och omfattas av ExpressVPN:s integritetsmeddelande. Informationen var användbar, särskilt för ett företag som säljer en integritetsprodukt, även om de inledande frågorna innebar en viss extra friktion.
Klockan 5:23 p.m. skickade jag in en verklig teknisk fråga. Under mitt BrowserLeaks-test på Pop!_OS 24.04 LTS var den fjärr-IP-adress som webbplatsen visade och den offentliga IP-adress som WebRTC rapporterade olika, trots att båda verkade vara i New York. Jag frågade om avvikelsen innebar att min ursprungliga IP-adress läckte och hur jag kunde kontrollera att jag var skyddad. Det här var ett mer meningsfullt test än att ställa en grundläggande fråga om priser eller installation, eftersom det krävde att agenten tolkade faktiska resultat.
AI-assistenten svarade på ungefär en minut. Den påpekade med rätta att två olika IP-adresser i New York inte automatiskt bevisar en WebRTC-läcka. Därefter rekommenderade den att kontrollera Linux-appens version, ansluta igen och använda ExpressVPN:s egna sidor för kontroll av offentlig IP-adress och DNS-läckor. Den bad också om platsen och statusen för dessa kontroller i stället för de faktiska IP-adresserna.
Jag uppskattade det återhållsamma ordvalet: AI:n drog inte någon förhastad, alarmerande slutsats och försäkrade inte heller felaktigt att allt var säkert. Förslagen gick att agera på och tog rimlig hänsyn till integriteten.
En kontroll av den offentliga IP-adressen och ett DNS-test räcker dock inte i sig för att avgöra varför WebRTC rapporterade en annan IP-adress. Svaret klargjorde inte ägarskapet eller routningsförhållandet mellan de två adresserna och gav inte heller någon verifieringsmetod specifikt för WebRTC.
Jag bad därför att få prata med en mänsklig specialist. Ungefär klockan 5:25 p.m. bekräftade AI:n min begäran och sa att den skulle koppla mig till en agent. Det var enkelt att begära överkoppling; jag behövde inte skapa ett separat ärende eller leta efter en annan sida. Väntetiden var den svaga punkten.
En mänsklig agent anslöt först klockan 5:39 p.m., vilket innebar att jag väntade i ungefär 14 minuter efter att ha begärt överkopplingen. Agenten Paris hälsade på mig och sa att hen skulle ta reda på var samtalet hade slutat.
Den väntetiden spelar roll. Den som oroar sig för en möjlig VPN-läcka kan behöva få svar innan hen fortsätter med känslig surfning. AI:n gav ett användbart första svar, men 14 minuters väntetid i kön för en mänsklig agent minskade fördelen med en annonserad supportkanal med chatt dygnet runt. Att vara tillgänglig dygnet runt är inte detsamma som att omedelbart koppla användare till en specialist.
Min upplevelse var blandad. AI-assistenten svarade på ungefär en minut, förstod att en IP-avvikelse inte automatiskt innebar en läcka och föreslog vettiga nästa steg utan att be mig klistra in råa adresser i chatten.
Det krävdes bara en enkel begäran för att få kontakt med en människa, men det tog omkring 14 minuter innan en agent anslöt.
Därefter undersökte jag ExpressVPN:s supportcenter. Startsidan hade ett framträdande sökfält och fyra stora kategorier: Konfigurera ExpressVPN, Felsök problem, Hantera ditt konto och Läs mer om oss.
Varje kort förklarade kortfattat sitt syfte. Populära artiklar nedanför tog upp praktiska frågor, som hur man hittar en aktiveringskod, avslutar ett abonnemang, hanterar enhetsbegränsningar, uppdaterar appen och förnyar tjänsten. En separat sektion nära sidans nederkant hänvisade läsarna till livechatt dygnet runt.
Den här layouten kändes välkomnande snarare än teknisk för sakens skull. En ny abonnent kan börja med konfigureringen, medan den som har ett pågående problem kan gå direkt till felsökningen.
Länkarna till de populära artiklarna lyfter också fram vanliga frågor om kontot utan att tvinga besökarna att söka. Jag testade inte sökresultaten formellt, så min bedömning av navigeringen bygger på den synliga strukturen och länkarna jag utforskade.
Den här felsökningssidan gick in mer i detalj. I stället för att visa en enda lång, odifferentierad lista delade den upp hjälpen i Anslutningshjälp, Strömningshjälp, Plattformar, Aircove-routrar, ExpressKeys, Hjälp med dedikerad IP-adress och Andra problem. Avsnittet om anslutningar tog upp ämnen som frånkopplingar, misslyckade anslutningar, problem med internetåtkomst och inställningar som kan förbättra en VPN-anslutning.
Jag uppskattade det separata avsnittet Plattformar, som tog upp Linux tillsammans med Windows, macOS, Android, iOS och andra enheter. Det är viktigt eftersom instruktionerna för Linux ofta skiljer sig från dem för Windows och macOS, och råd inte bör utgå från att alla datorer har samma inställningsmenyer.
För att bedöma den faktiska vägledningen öppnade jag ”Ändringar av inställningarna som kan förbättra din VPN-anslutning”, som var markerad som uppdaterad den 5 oktober 2026. Sidan organiserade relaterade instruktioner efter operativsystem och länkade till specifika lösningar i stället för att försöka lösa alla problem i en enda enorm artikel.
Linux-avsnittet tog upp proxyinställningar i webbläsarna Chrome och Firefox, att vara ansluten till VPN utan internetåtkomst, oförmåga att ansluta, en varning om osäker anslutning och upprepade frånkopplingar.
Det här är rimliga utgångspunkter för vanliga anslutningsproblem. Artikeln hänvisade också tillbaka till direktsupport om de föreslagna stegen inte räckte.
Jag granskade en ytterligare handledning om webbläsarproxy. Den långa, plattformsspecifika genomgången använde numrerade instruktioner och skärmbildsplatser för att vägleda konfigurationen. Vissa illustrationsområden såg tomma ut i min helsidesskärmbild, så jag kan inte bekräfta att alla illustrationer lästes in korrekt. Det kan bero på skärmbildstagningen snarare än på en trasig artikel.
Den största begränsningen i just mitt fall gällde ämnet: navet för anslutningsinställningar hjälpte till med vanliga VPN-installations- och anslutningsfel, men förklarade inte i sig WebRTC-avvikelsen som jag frågade livechatten om.
Det var en användbar katalog över felsökningsguider, inte en ersättning för att en specialist undersöker ett specifikt par rapporterade IP-adresser.
ExpressVPN:s supportdokumentation var den starkaste delen av upplevelsen när det gällde självhjälp. Kategorierna var intuitiva, ämnena omfattande och de Linux-specifika länkarna gjorde det enklare att hitta tillämpliga instruktioner.
Artikeln om anslutningsinställningar var aktuell och organiserad efter plattform. Jag skulle använda den för vanliga installations-, proxy- och anslutningsproblem, men en mer specialiserad fråga om integritetsdiagnostik kan fortfarande kräva direkt support. Jag skulle inte heller bedöma hur tillförlitligt bilder läses in enbart utifrån en helsidesskärmbild.
ExpressVPN erbjuder flera sätt att få hjälp, och supportsajten gör det enkelt att hitta alternativen. Jag uppskattade den välstrukturerade kunskapsbasen och AI-assistentens noggranna inledande förklaring. Det var enkelt att komma till livechatten, men den 14 minuter långa väntan på en mänsklig handläggare var en besvikelse för en fråga om en möjlig integritetsläcka.
Min bedömning är därför positiv när det gäller dokumentation och inledande vägledning, blandad när det gäller svarstider och begränsad när det gäller mänsklig problemlösning.
ExpressVPN var en kapabel och lättanvänd VPN under mina praktiska tester på Linux. Jag installerade appen utan beroendeproblem, anslöt på ungefär två sekunder och bytte land utan att behöva bekräfta eller koppla från manuellt. Platssökningen, reglerna för automatisk anslutning, inställningarna för nätverkslåset och alternativen för delad tunnling gav mig också god kontroll utan att huvudskärmen för anslutningen blev överbelastad.
Prestandasiffrorna var inte lika genomgående imponerande. Den genomsnittliga nedladdningshastigheten varierade från 140.62 Mbps i Sydafrika till 198.89 Mbps i London, jämfört med ett frånkopplat referensvärde på 275.62 Mbps, och pingtiden till avlägsna servrar steg kraftigt.
Mina korta tester av webbsurfning och video gick smidigt, och det alltid aktiva nätverkslåset blockerade trafiken efter en manuell frånkoppling. Resultaten för IP och DNS visade ingen uppenbar exponering av den lokala internetleverantören, men jag skulle inte tolka dessa ögonblicksbilder som en absolut garanti mot läckor.
Jag skulle rekommendera ExpressVPN till personer som prioriterar en tydlig datorapp, enkelt serverbyte, användbara anslutningsskydd och ett brett urval av destinationer. Om spel med låg latens, konsekvent hög dataöverföringshastighet eller omedelbar hjälp från en människa är ditt främsta krav bör du vara uppmärksam på begränsningarna i mina resultat.
Det gjorde det i mina tester. Jämfört med ett frånkopplat genomsnitt på 275,62 Mbps nedladdning var de anslutna genomsnitten 140,62 Mbps för Sydafrika, 163,12 Mbps för New York och 198,89 Mbps för London. Andra Speedtest-slutpunkter och nätverksförhållanden bidrog till de observerade skillnaderna, så procentsatserna är inte ett rent mått på VPN-overhead.
Jag såg New York-relaterade VPN-adresser i IP- och DNS-kontrollerna i stället för en tydlig kenyansk ISP-adress. BrowserLeaks flaggade en mismatch mellan två New York-IP-adresser, men det bevisade inte i sig att den underliggande ISP-IP:n exponerades. Jag hade inte någon separat dokumenterad frånkopplad IP/DNS-baslinje för att fastställa ett entydigt klartecken.
Ja. På Linux hittade jag kill-switch-lägen för aktiva VPN-anslutningar och alltid-på trafikblockering, plus separata kontroller för lokal nätverksåtkomst. Split tunneling tillät Använd VPN- eller Förbigå VPN-regler, med app- och IP-undantag. Jag bekräftade att alltid-på blockering hindrade webbsurfning efter att jag manuellt kopplade från och återställde åtkomsten när jag återanslöt.
ExpressVPN:s publicerade jämförelsetabell visar 10 samtidiga VPN-anslutningar på Basic, 12 på Advanced och 14 på Express Pro. Enhetsgränsen är kopplad till abonnemangsnivån, inte bara till det operativsystem du använde för att registrera dig.
ExpressVPN erbjuder inte någon permanent gratis VPN-nivå. Den marknadsför en gratis provperiod på tre dagar för berättigade appbutiksregistreringar på iOS eller Android. Förstagångsabonnenter som köper via ExpressVPN:s webbplats är vanligtvis berättigade till en återbetalningsperiod på 30 dagar, med förbehåll för villkoren vid köpet. Återbetalningar via appbutiker följer i stället Apples eller Googles policyer.
Webbköp som görs med stödda betalningsmetoder förnyas vanligtvis automatiskt. Du kan hantera förnyelse och avbrytande i ditt ExpressVPN-konto online; att avinstallera appen stoppar inte faktureringen. Kontrollera det exakta förnyelsedatumet och priset som visas i kassan, eftersom introduktionsvillkor och senare avgifter kan skilja sig åt.
Min vanliga surfning och korta 1080p-videotest fungerade utan märkbar buffring eller oväntade VPN-brott. Jag testade inte åtkomst till specifika betalda streamingkataloger eller regionala innehållsbibliotek, så jag skulle inte påstå att någon viss tjänst var upplåst.
Checkoutgränssnittet visade kredit- och betalkort, PayPal, Apple Pay och Google Pay. Tillgänglighet och hantering av återbetalningar kan variera beroende på ditt land och den plattform som används för köpet.
Besvara några enkla frågor och hitta den perfekta lösningen för dig!
Börja söka webbhotell
På HostAdvice.com finns professionella, oberoende recensioner av webbhotell. Våra recensioner är opartiska, ärliga och utvärderar alla webbhotell på samma sätt.
Vi får ekonomisk ersättning av de företag som vi recenserar. Ersättning för tjänster och produkter påverkar inte vår bedömning. Den påverkar inte heller hur vi betygsätter vissa webbhotell.
Pengarna täcker kostnader för ersättning till recensenter, köp av konton och tester.